007

24

dec

Vid kaos: en baguette per dag

Året var 2001 när den lilla byn Rians råkade ut för en i deras ögon mått mätt – en naturkatastrof.

Natten till den 27 februari 2001 föll det 50 cm tung snö över hustaken i Rians. Byinvånarna hade aldrig sett något liknande. Visst, det kunde snöa någon gång i Rians, men snön brukade smälta bort lika fort som den föll ner.

Men den denna natt hände något som aldrig tidigare hade hänt. Snön överraskade och skapade kaos. Den var så tung att hustak gick sönder, elen gick och vi stod utan värme i våra bostäder. Man visste inte hur man skulle lösa situationen. Någon tog fram traktorn och gjorde sin egen plogbil, mataffären delade ut gammal frysmat, några gick runt och fotograferade (som jag, det var så vackert) och några andra stängde in sig i huset och undrade vad de skulle ta sig till.

 

005

011

015

017

Men det värsta var ändå när elen gick. Elledningarna i den lilla byn var uppspända som girlanger från stolpe till stolpe och när den tunga snön la sig på ledningarna föll de till backen… Och där låg de, i en hel vecka. Husägarna fick panik och undrade vad de skulle göra för att värma sig och för att laga mat. Gubbarna och gummorna i gränderna gestikulerade kraftigare än vanligt och pratade högre och högre med varandra.

Som redig svensk la jag naturligtvis ut all mat i snön och började göra storkok på gasspisen av det som gick att rädda. Jag hängde upp ett stort tjockt överkast i öppningen till vardagsrummet där öppna spisen stod, vi flyttade ner madrasserna till vardagsrummet, och på så sätt fick vi värme av öppna spisen – och där bodde vi i en hel vecka.

Men trots panik och hjälplöshet hos byborna så var det ändå något som gjorde att vi fick hopp om livet. Efter två dagar började nämligen ryktet gå. Borgmästaren Monsieur Alain Bremond delade ut en baguette per person och dag, på så sätt skulle vi klara oss. Det var med andra ord bara att ställa sig i kön utanför det lilla rådhuset och hämta sin baguette. Vi var räddade.

 

baguette-246424_1280

Efter en vecka började det lysa i husen igen. I tidningarna kunde man läsa att 100 000 invånare varit utan el och att Rians med sina 1000 invånare i bykärnan var den sista byn i Provence som fick elen tillbaka.

Men det var ändå något som hände under den här veckan. Det växte en gemenskap, man pratade med folk man inte kände, man utbytte erfarenheter och gav varandra råd. En erfarenhet som man nu kan titta tillbaka på med ett leende.

Victoria

 

Av admin|Minnen, Rians|2 kommentarer

Kommentarer

  1. Kim Mortensen
    december 24th, 2014

    Ja visst kan det snöa i Rians,,,,jag var med om 10 cm 2014 ,,men det var ju väck efter två dar,,men Fransmän utan bröd är som svenskar utan korv !

  2. Per Lundin
    december 24th, 2014

    Vilken fin berättelse.

Lämna en kommentar